Självstudier i tornslutspel med tre exempelpartier

Tornslutspel är det mest förekommande slutspelet i schack. Varje ambitiös schackspelare bör, för att säkra framgång på brädet, ägna särskild uppmärksamhet på tornslutspelets karakteristiska positioner och metoder. I tornslutspel är det nödvändigt med högsta noggrannhet. En eller till och med två bönders övertag kan vara utan nytta om motståndaren kan kompensera för bristen på material med en aktiv kung och torn. Av detta kan man dra slutsatsen att denna typ av slutspel ofta leder till remi. Av samma anledning hävdade den tyska schackmästaren Siegbert Tarrasch skämtsamt att ‘alla tornslutspel är oavgjorda’. Men han myntade också den en av de viktigaste principerna i tornslutspel: ‘Tornen hör hemma bakom fribönder’ – en princip som ofta bekräftats i praktiskt spel. Likadant måste man understryka – som nämnts ovan – vikten av aktiva pjäser. Detta är av yttersta vikt.

Vi fortsätter med att studera Ulf Anderssons teknik. I det inledande partiet mot Larsen har Andersson blott ett svagt materiellt övertag, som han längre in i slutspelet till och med ger tillbaka. Dock kompenserar han med en betydligt mer aktivare kung och torn. I Andersson-Christiansen har svart tre starka bönder på kungsflygeln som Andersson neutraliserar med aktiva pjäser och en fribonde på damflygeln. I det avslutande partiet mot Hübner skapar Andersson en svag bonde på c6. Då materialet är lika neutraliserar Andersson alla möjligheter till motspel och öppnar upp i centrum vid rätt tillfälle och tar befälet med sina aktiva pjäser.



Kommentera